Kryddträdgård
Vaknade av att mamma kom hem efter att ha varit ute och morgon-powerwalkat, så himla hurtigt... Jag och J sussade så sött den tiden, vi vände på dygnet Bali och somnar inte förrän typ 1 varje natt och har inte vänt tillbaka det. Men egentligen, vad spelar det för roll? Efter frukosten skulle vi åka till stranden som ligger en timme bort med buss, men alltså dessa länderna är ju inte optimala när det gäller varken busstationer eller vägbeskrivningar så det tog oss ett tag att hitta, men när vi väl hittade fram var vi HELT ensamma på stranden!
...packade ihop våra saker och lämnade. Det var ganska lite regn och slutade ganska fort! Målet för vandringen var ett ställe som heter "Tropical Spice Garden", men innan vi gick in var det lunchtajm. Jag och mamma fick in en HELT perfekt iste, lyckan!!!
Inne på Spice Garden fick vi varsin ljudguide på engelska med typ 70 olika avsnitt om olika kryddor
Vi lyssnade inte riktigt på alla utan valde ut de mest intressanta, det blev en stund där ändå och det var fantastiskt vackert där!
Vi fick bland annat lära oss att vanilj är världens näst dyraste krydda (efter saffran såklart) vilket jag faktiskt inte visste innan. Tyvärr var det inte så mycket som blommade just nu men det fanns lite olika torkade kryddor att lukta på - här kanel och stjärnanis. Älskar båda de dofterna
Det var en väldigt bra tur faktiskt och väl värt de 50kr/person det kostade i inträde. Skönt att kunna lyssna själv och välja ut de avsnitt man tycker är intressanta och lyssna på! Vi vinkade in bussen, åkte tillbaka och lämnade en hängig Johan på rummet innan jag och mamma gick ut för lite sightseeing i staden och lite, lite shopping. Det märks att det inte riktigt är säsong här då väldigt mycket är nedstängt tyvärr. När vi kom tillbaka var J lite piggare och vi fikade nötter och dricka, pratade och mös på hotellets innergård. Även idag fick det bli middag på vårt nyfunna favoritställe där vi åt igår också. Något jag nog inte har nämnt är hur otrevliga och ointresserade malajerna är. Ingen hälsar när man går in i deras butik eller restaurang, ingen tackar när man handlar av dem, ja de bryr sig helt enkelt inte vilket ger ett väldigt otrevligt intryck, speciellt när människorna i länderna omkring (kanske främst Kambodja) är så himla trevliga och snälla. Konstigt att det är så! Som tur är så är Malaysia ett väldigt mångkulturellt land så ibland stöter man på någon snäll kines som ler och tackar. Nu, efter ett antal dagars intensivt krängande är vårt godis slut vilket på ett sätt är ganska skönt, back to normal... :)
Helt plötsligt började det regna, så vi tog skydd
...packade ihop våra saker och lämnade. Det var ganska lite regn och slutade ganska fort! Målet för vandringen var ett ställe som heter "Tropical Spice Garden", men innan vi gick in var det lunchtajm. Jag och mamma fick in en HELT perfekt iste, lyckan!!!
Inne på Spice Garden fick vi varsin ljudguide på engelska med typ 70 olika avsnitt om olika kryddor
Vi lyssnade inte riktigt på alla utan valde ut de mest intressanta, det blev en stund där ändå och det var fantastiskt vackert där!
En Stevia-planta. Efter att ha hört om alla hälsofördelar med Stevia ska jag efter detta börja baka med det istället för socker. Synd bara att det är så himla dyrt...
Vi fick bland annat lära oss att vanilj är världens näst dyraste krydda (efter saffran såklart) vilket jag faktiskt inte visste innan. Tyvärr var det inte så mycket som blommade just nu men det fanns lite olika torkade kryddor att lukta på - här kanel och stjärnanis. Älskar båda de dofterna
Det var en väldigt bra tur faktiskt och väl värt de 50kr/person det kostade i inträde. Skönt att kunna lyssna själv och välja ut de avsnitt man tycker är intressanta och lyssna på! Vi vinkade in bussen, åkte tillbaka och lämnade en hängig Johan på rummet innan jag och mamma gick ut för lite sightseeing i staden och lite, lite shopping. Det märks att det inte riktigt är säsong här då väldigt mycket är nedstängt tyvärr. När vi kom tillbaka var J lite piggare och vi fikade nötter och dricka, pratade och mös på hotellets innergård. Även idag fick det bli middag på vårt nyfunna favoritställe där vi åt igår också. Något jag nog inte har nämnt är hur otrevliga och ointresserade malajerna är. Ingen hälsar när man går in i deras butik eller restaurang, ingen tackar när man handlar av dem, ja de bryr sig helt enkelt inte vilket ger ett väldigt otrevligt intryck, speciellt när människorna i länderna omkring (kanske främst Kambodja) är så himla trevliga och snälla. Konstigt att det är så! Som tur är så är Malaysia ett väldigt mångkulturellt land så ibland stöter man på någon snäll kines som ler och tackar. Nu, efter ett antal dagars intensivt krängande är vårt godis slut vilket på ett sätt är ganska skönt, back to normal... :)
