Linnea Öster

 

WHAT A DAY. Alltså herregud, verkligen, shit, majgad. Började med att minibussen är jättesen, förklaringen vi får är att det har hänt en ”accident”. Om det är en bortförklaring pga förseningen eller om det är typ en krock med skadade människor är dock oklart - det kan vara precis vad som helst men till slut kom en skruttebil och hämtade upp oss och tre australiensare varav den ena var väldigt trevlig. Kom fram till busstationen, bytte ut vår biljett mot två andra biljetter och fick 200 baht för att ta taxi mellan kontoret där vi skulle få tågbiljetterna och tågstationen i Surat. Vi har alltså köpt en paketresa med olika färdmedel mellan Phuket och Bangkok men vi måste ändå åka till ett ställe för att lösa in biljetten mot en annan ännu en gång (trots att vi åker med statlig järnväg - varför kan man inte lösa ut biljetten på stationen!?) och sen ta taxi?? 

 

Bussresan Phuket - Surat skulle ta tre timmar, vi skulle åka 13.00 och vara framme 16.00. Istället åkte vi 14.00 (en senare buss pga försenad minibuss) och var framme vid 19. Jag var kanske lite väl naiv när jag trodde att tiden faktiskt skulle stämma med tanke på att sist vi åkte ungefär samma sträcka, fast från Krabi istället för Phuket, så gick det snabbare än vad som utlovats och då gick det på typ 3 timmar och Phuket ligger närmre. Chauffören körde i alla fall helt okej i thailändska mått mätt vilket var väldigt skönt då det dessutom började spöregna mitt i turen. Väl framme i Surat kommer vi FAKTISKT till tour-stället där vi ska få tågbiljetten men självklart uppkommer problem efter typ 10 sekunder, vi har fått två upper-bäddar på tåget trots att vi betalt för en upper och en lower och lower kostar mer. Dessutom är ju lite av poängen att köpa en av varje att man får sova över varandra och när sängarna bäddas om på morgonen får man sitta tillsammans. Kvinnan där säger att det inte är hennes fel då det är hon vi bokade av i Phuket som bara har betalt henne för två upper. Efter ett samtal och en arg Linnea då det står klart att vi inte kommer få pengarna för mellanskillnaden tillbaka slutar samtalet med Phuket-kvinnan med orden ”THAT’S VERY BAD OF YOU!” signerat Linnea Öster, hon slänger på luren och vi får inga pengar tillbaka. Till saken hör att när vi bokade biljetten ringde hon till stället i Surat och bokade tågbiljetterna, då säger Surat-kvinnan att de bara har två upper, Phuket-kvinnan okejar detta men säger ändå till oss att hon beställt en av varje och det är det vi betalar för. Hon har alltså lurat oss 100% medvetet för att tjäna sig en extra slant. Det handlar absolut inte om mycket pengar egentligen men alla som känner mig vet att jag tycker att rätt ska vara rätt och i detta fallet är det ju så himla utstuderat att hon ljög för oss för att själv tjäna på det. Turister ses ju som gående sedlar och befolkningen, framför allt i Thailand, gör allt för att utnyttja det tyvärr. 

 

Nästa problem uppstår när vi då ska ta den satans taxin till tågstationen, efter lite prutning säger han okej på 200 baht och låter oss hoppa in men när vi ska hoppa av kommer han ut och säger ”okey, 250”. Jag blir fan galen. IDIOTER ÖVERALLT. Vi hade kommit överens om 200!!! Så det får han. Vi ger honom 200, då istället för att köra iväg går han in på stationen och jag är 100 på att han ska gå till polisen och de ska pressa oss på riktigt äckliga korruptionspengar så vi följer efter honom men han letade nog egentligen bara efter turister att köra tillbaka till stan och vänder. Mitt hjärta dunkar i 180 och jag har panik över att han ska typ söka upp oss och slå oss eller något men nu är vi ombord på tåget sedan 2,5 timme och ingenting har hänt. Men alltså. Vad händer med mänskligheten? Lurade två gånger på typ en timme och en svag sekund hann jag tänka att jag inte tänker lämna hotellrummet i Bangkok för att undvika alla deras knep för att tjäna pengar. Jag kan villigt erkänna att min stubin har blivit kortare och kortare längs med resans gång men någon måtta får det faktiskt vara. Det kommer dröja innan jag åker till Asien igen, så långt kan jag säga redan nu. 

 

Just nu är alltså den sista transportsträckan tills vi sätter oss på flyget såklart, i Bangkok har jag lovat mig själv att endast åka skytrain och taxameter-taxi. Jag längtar efter öresundståg och stadsbussar som faktiskt alltid funkar och känns säkert. Jag kommer aldrig någonsin igen tycka att en buss i Helsingborg kör osäkert efter denna resan kan jag säga. Tåget vi sitter på nu var faktiskt mot alla odds i tid, men vi får se om det fortfarande är så när vi kommer fram i Bangkok. Biljetten säger 08.35, jag är tveksam. Godnatt från upper-bed nr 27, vagn 7 på express-tåg nr 84! 

 

edit 23 timmar tog det totalt och vi var framme vid 10.30. Nu är vi äntligen på vårt hotell som ligger grymt bra, två nätter här med typ en minuts gångväg till MBK kan bli dyrt..