Äntligen hemma
Hej och ursäkta för de senaste dagarnas frånvaro - jag lovade ju er en sammanfattning när jag väl var hemma och det har jag ju varit i flera dagar nu. Samtidigt som det känns helt som vanligt här hemma är det så himla mysigt att bara vara och åka runt och träffa folk som jag har saknat så mycket, och dessutom har jag ju lyxen att det är flera fina kompisar jag inte har träffat än så dagen idag och helgen är också fullspäckad med saker att göra och folk att träffa. Helt perfekt! En annan ursäkt till mitt icke-skrivande är att min dator inte har fungerat men nu har världens bästa pojkvän fixat det till mig, tack! <3
Okej, så en liten sammanfattning då. Någon bildsammanfattning blir det inte då vi håller på med ett bildspel som vi eventuellt blir klara med någon gång och då kommer vi visa det för alla vi träffar, oavsett ni vill eller inte ;)
Kan ju börja med att säga att vi har haft det SÅ otroligt bra. Resan blev verkligen så som jag hade förväntat mig om inte bättre och då hade jag ändå väldigt höga förväntningar. Vissa saker var såklart bättre än andra och det är ju inte speciellt konstigt, på 4 månader hinner man med många olika platser och det hade nästan varit tråkigt om allt hade varit lika bra, för då hade vi kanske inte uppskattat de där riktigt bra platserna lika mycket som vi faktiskt gjorde nu. Tre platser som jag absolut vill åka tillbaka till är Koh Lanta, Kuala Lumpur och Sihanoukville, men nästa gång lär det inte bli backpacking utan i så fall en kortare resa, och det lär dessutom dröja några år. Asien är jag klar med för nu och det finns andra platser i världen jag vill hinna se innan jag åker dit igen. 4 månader var ganska lagom med tid, men självklart handlade det nog ganska mycket om att det var den tiden vi var inställda på. Jag längtade ju hem kanske de tre sista veckorna men samtidigt hade vi det väldigt bra den sista tiden också, så dagen vi åkte hem kändes det verkligen som att vi hade hunnit med allt vi ville i länderna vi hade varit i. Det finns inget land i Sydostasien som jag känner att jag har missat nu - de ställena jag ville åka till (och några till, Bali var ju tex inte planerat) har jag fått se och det har som sagt varit både bra och dåligt, men samtidigt ångrar jag inte att vi åkte till de ställena som var "sämre" heller, för hade vi inte åkt dit hade jag ju inte vetat det och då hade jag säkert grämt mig över att vi missade det.
Jag vet att många av er har undrat hur det egentligen har gått mellan mig och Johan under dessa månaderna, och jag har tagit upp det lite smått innan men nu när vi faktiskt är hemma tänkte jag att jag kan utveckla det lite. Det har verkligen gått hur bra som helst, och det är inget jag skriver för att jag vill att folk ska tro att vi säger det bara för att. Det är verkligen så. Självklart hinner man under fyra månaders tid inpå varandra hela dagarna störa sig på saker, bråka och tjafsa men det hade jag på något sätt räknat med innan och det var inte alls så mycket som jag trodde. Vi hade några dagar ungefär i mitten av resan där vi bråkade en del men sen sa vi bara till varandra att, nu får vi fan skärpa oss, det här blir inget kul. Och då gjorde vi det, och resten av tiden har gått superbra. Att vi har träffats varje dag sen vi kom hem är väl också ett tecken på hur bra det har gått, trots fyra månader tillsammans med max ett par timmar ifrån varandra VILL vi ändå träffa varandra nu också.
Nu vet jag inte riktigt vad mer jag ska skriva. Känner ändå att jag har reflekterat en del under resans gång också, och det har ju de flesta av er redan läst så jag vill ju inte upprepa mig för mycket heller och samtidigt måste jag ju ändå ha NÅGOT kvar att berätta när jag träffar folk. Det har dock varit otroligt skönt att ha en blogg där alla kan gå in och läsa istället för att berätta tusen miljoner gånger vad vi har gjort, både under tiden och nu när vi är hemma. Såklart förstår jag ju att ni inte kan komma ihåg precis allt men de flesta av er har nog i alla fall ett hum om var vi har varit och vad som har gjorts :)
Till sist vill jag bara tacka er alla som har följt vår resa, det har varit väldigt roligt att blogga under äventyrets gång och kul att så pass många har varit inne och läst om oss. Tack för alla fina kommentarer och meddelanden på facebook under tiden, jag har blivit så glad av alla och nu är jag mer än taggad för att träffa alla er igen! En del har jag som sagt hunnit med att träffa men jag är ledig hela nästa vecka också så det är gott om tid. Jag har förresten nytt nummer, det hittar ni på facebook/instagram! Detta är nog inte mitt sista inlägg här, jag känner på mig att efter att ha bloggat nästan varje dag i 120 dagar kommer jag nog inte släppa det helt på en gång men det kommer absolut inte bli lika täta uppdateringar. Kramar till er alla!
